Sida 332
Vi behöfva icke säga, att hon med öppna armar mottogs af den ädla familjen, och att Diane blandade sina tårar med pensionsvännens, när denna berättade sina äfventyr.
Grefven och grefvinnan gingo ända derhän, att de med värma tryckte den unge arbetarens hand och öfver-hopade honom med de rikaste loford för hans välförhållande i denna sak.
Hade grefven och grefvinnan haft qvar sitt slott i Brétagne, skulle Armand Cambon bestämdt blifvit dess lycklige förvaltare.
Och Diane, den tjusande Diane, hade med en forskande blick på pensionsvännen förklarat, att den unge blusens hjeltemod endast öfverträffades af hans skönhet.
Men hur kunde grefve de Vandeuls dotter, genom en sådan blick på sin vän, röja en misstanke som aldrig bort ega minsta frö i ett sä legitimistiskt bröst som hennes?
Det är denna fråga som historien om de begge krucifixen skall besvara.
Arma Diane 1 När Gud gaf dig ett hjerta, glömde han att först rådfråga de begge griparne, hvars gyllene klor omsluta dina fäders sekelgamla vapensköld.
Det var ungefår vid fyratiden på eftermiddagen.
De begge pensionsvännerna voro allena i Dianes boudoir, tapetserad med veckadt grönt siden, såsom bruket är i de flesta förnäma boudoirer.
En gyllene kristallampa spred sitt klara sken öfver det lilla hvita marmorbord, framför hvilket de unga älskvärda vännerna tagit plats.
Midt på marmorskifvan låg ett krucifix af fingerslängd, korset af ebenträ, med frälsarens gyllene bild.
»Och du säger, goda Diane, att den som bär detta krucifix på sitt bröst är skyddad mot eld och svärd?» frågade Adelaide småleende.
»Jag säger blott hvad den spanske munken sade, när han i Madrid sålde åt mig de begge krucifixen,» svarade Diane; »och för öfrigt, hvarför skulle ej Kristusbilden, buren utanpå bröstet, kunna skydda lika väl som när den bäres inuti?»
»De begge krucifixen?» upprepade Adelaide; »det var då två?»
Källa: Project Runeberg ·
