Sida 337
»Jag vet det.»
»Detta lidande bär döden i siit sköte, om man ej i tid botar det.»
»Det är möjligt,» svarade grefven med en lätt darrning pi rösten.
»Diane älskar en man som är värdig hennes kärlek.»
Grefven såg förundrad på hertiginnan.
»Äfven det vet jag,» yttrade han omsider.
»Denne man skall icke blott göra er dotters sällhet, utan är äfven i tillfälle att bereda henne all den beqvämlig-het som hennes stånd fordrar.»
Grefven såg ånyo på hertiginnan, men icke så förundrad som nyss.
»Om jag icke misstager mig,» sade han, »så vill ni låta mig förstå, att den unge mannen är rik.»
»Han är rik, monsieur.»
»Ni känner då den unge mannen, madame?»
»Jag känner, att han är rik!» svarade Adelaide med en lätt rodnad.
»Jag tror nästan, att ni på siffran kunde säga mig hur mycket löjtnanten eger af denna verldens timliga goda,» yttrade grefven leende.
»Jag kan det ej, men jag vet, att han är rikare än de flesta unga män i Frankrike.»
Grefven fortfor att le under det han betraktade hertiginnan, som blef alltmer förvirrad af detta leende.
»I fall jag frågade er, om den unge kyrassierofficeren haft en rik onkel, som dött i Ostindien, så skulle ni svara mig, derest ni ville vara uppriktig, att de rika onklarne för länge sedan dött ut med den urmodiga dramen ... Och om jag frågade er, hvaraf Afrikas öknar bestå, så skulle ni svara, att de bestå af allt slags sand utom guldsand... På sin höjd finner man der ett litet kors af hederslegionen, upplockadt i spåren af någon flygande kabyl... Måttlig belöning, men fullkomligt motsvarande mödan ... Madame,» tillade han allvarligare, »det guld ni talar om droppar från ert goda hjerta, men ni har glömt, att om grefve de Vandeul varit svag för guld, hade han ej beböft sälja sitt vackra slott i Brétagne, som han ibland rätt mycket saknar.»
Adelaide fann nu till sin stora förtviflan, att hon sårat i stället för att hela, och att hon aflägsnat sig från målet i stället för att närma sig det.
Källa: Project Runeberg ·