Sida 341
var bär I Kom närmare, Armand, närmare detta bordi Min vän, jag har så mycket att tala med er.»
Men nu hade dörrposten blifvit lika stum som bordet nyss.
Hertiginnan steg upp och gick till dörren. Hon var allena i kabinettet.
»Obegripligt,» sade hon för sigsjelf; »jag tyckte likväl, att han var inne... Men hvad är det!»
Hertiginnan upptäckte på stolen vid dörren en karlmössa af ganska simpelt tyg.
Hon tog och betraktade den, sägande:
»Någon har likväl varit här, ser jag... men ... men .. . evige himmel!» utbrast hon, skälfvande i alla leder.
Saken var den, att hertiginnans blick, som äfven granskat det inre af mössan, hvilken var fodrad med hvitt groft lärft, upptäckt några fläckar af blod.
Hertiginnan släppte mössan och skyndade ut.
Hon ilade genom en mindre salong, svagt upplyst af ett ensligt vaxljus i en större krona, och befann sig snart i en tambur, der hon stannade nästan förstenad inför den syn som mötte hennes ögon.
Husets tjenstefolk hade samlat sig kring en stol, på hvilken satt en ung karl, hvars drägt tillhörde arbetsklassen, men hvars orörliga nedhängande armar och hufvud röjde en i vanmakt fallen person.
»Det är den unge karlen som nyss kom ut från hertiginnans kabinett,» upplyste en betjent; »men när han kom i tamburen, sjönk han ned på golfvet. .. Han har ett stort hål i hufvudet, men det måtte han haft innan han kom hit, för det synes tydligt, att han varit förbunden.»
»Himmel, han är död!» skrek hertiginnan, kastande sig, till allas synnerliga förvåning och förskräckelse, ned framför stolen och fattande den sanslöses begge händer, hvilka hon krampaktigt tryckte till sitt bröst.
Den unge och kraftfulle barrikadchefen hade dukat under för tvänne hela dygns ansträngningar och strider utan ett enda ögonblicks hvila och kanske äfven utan annan lifsnäring än fosterlandskärleken, hvilken oftast mer suger än föder.
Dertill kom den blessyr han fått under striden.
»Död?» upprepade betjenten; »ånej, ers nåd, han slog nyss upp ögonen, men kanske vore det ändå skäl att skicka efter läkare.»
Källa: Project Runeberg ·