Sida 345
»Lugna er, Armand, ni är hos en vän,» sade hertiginnan, närmande sig honom; »ni är nu utan all fara, och jag tackar Gud för det... Ni känner igen mig, och det är ju bättre nu ?. .. O min Gud, hvad ni förskräckte mig... hvad jag bäfvade för erl»
Hon gick ännu närmare och räckte honom sin hand.
Armand förblef i sin knäböjande ställning och med hopknäppta händer.
»Förlåt, förlåtI» voro de enda ord han kunde framstamma.
Diane de Vandeul förblef länge eosam sedan Adelaide lemnat den gröna boudoiren och lutade sig nästan orörlig mot ena soffkarmen.
Efter en stunds förlopp knackade det ånyo på dörren, och för andra gången inträdde hennes kammarjungfru.
»En kyrassierofficer anhåller om företräde,» underrättade kammarjungfrun.
»En kyrassierofficer!» ropade Diane, häftigt resande sig upp: »hans namn? Hans namn?»
»Monsieur Rodin,» tillade tjenarinnan.
»Monsieur Rodin 1» upprepade Diane, sjunkande åter ned på soffan; »jag... jag känner ej det namnet, men bed... bed honom stiga in.»
Diane tryckte begge händerna mot sitt bröst.
En ung kyrassierofficer i full uniform trädde öfver tröskeln och tillslöt dörren efter sig.
»Monsieur, jag vet hvad ni har att säga,» yttrade den anande Diane med isande lugn; »men var likväl god och framför ert ärende kort och utan all inledning.»
»I dag vid middagstiden,» anmälde officeren, »stupade löjtnant Albert Journu, träffad i bröstet af en muskötkula från barrikaden på Rue S:t-Antoine ... Men döende uppdrog han åt mig att lemna detta lilla krucifix i mademoiselle de Vandeuls egna händer.»
Dervid drog officeren fram ett litet paket, med hvilket ihan närmade sig soffan.
»Och löjtnant Albert Journu är nu död?» frågade Diane 4itan att darra på rösten.
Källa: Project Runeberg ·
