Sida 374
ögonblick, är den för alltid försvunnen. Mod och ihärdighet, hjeltefolkl Du känner gudinnan, Frankrike I Det är friheten, det är republiken. Vive la république!»
»Vive la république!» skallade det i salen.
De många speglarna i kaféet, som mångdubblade församlingens antal, tycktes äfven mångdubbla bifallsropen.
I detsamma skrällde ånyo tolfpundingen från Place du Palais-Royal, ånyo rensopande gatan utanför.
Armand Cambon instörtade i salen.
»Hvem följer mig för att eröfra kanonerna!» ropade han; »dessa fördömda kanoner, som meja ned folket, som axen på en åker... hvem följer mig!»
»Vi! Vi!» skreko alla, höjande sina vapen.
»Nå väl!» ropade Armand; »rusten er då, ty vi hafva invigt oss åt döden 1 Kula i pipan, krut i fängpannan, hand på svärdet, ty det bär mot döden 1»
Nu blef ett annat lif på kaféet.
Laddstockarna slamrade i bösspiporna, fängpannorna fyldes, och hanarne spändes.
»Färdigt?» frågade Armand sina vapenbröder, sedan han sjelf undersökt sin bössa och sina pistoler.
»Färdigt,» svarade vapenbröderna, lugna och beslut-samme.
»Framåt då!» ropade han; »antingen öfver kanonerna eller under dem!»
»Ja, ja!» svarade alla; »öfver kanonerna eller under dem!»
»Seger eller död!» ropade Ledru Rollin; »frihet och odödlig ära!»
Armand och hans kämpar störtade ut mot döden.
Ledru Rollin och hans vänner gingo upp till biljarden.
Källa: Project Runeberg ·
