Sida 375
TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Striden på Place du Palais-Royal.
Tolfpundingen från Place du Palais-Royal sköt skott på skott, ömsom kula, ömsom drufhagel.
Armand och hans åt döden vigda bröder sprungo i blod och hoppade öfver lik.
Femtio voro de som följt Armand ut.
Men när vår hjelte hunnit kanonen, hade han, sjelf den förste, icke flere än tio efter sig.
De öfriga fyrtio stannade på vägen.
De stannade icke, de lågo.
»Yive la république!» ropade Armand, i det han nedsköt tvänne artillerister.
»Vive la république I» ropade han ånyo och nedslog tvänne andra med bösskolfven.
»Vive la république!» instämde hans tio kamrater och nedgjorde den öfriga servisen.
Kanonen hade tystnat före servisen, och gatan var fri.
Som strömmen brusar fram genom en remna i berget, störtade folket genom den numera fria gatan in på platsen.
Det var också i hög tid för Armand och hans kamrater, ty municipalgardet till häst, artilleriets betäckning, närmade sig.
Gardisternas blanka kaskar tindrade fram genom krutröken, och hästskorna slamrade mot gatstenarna.
Bland dem som bildade folkets första led var den reslige Alphonse.
Framför honom sprungo hans tolfåriga elever, hvilka icke gerna kunde betraktas som ett led.
»Se så, gossar små!» ropade Alphonse till dem; »passen nu på när första salvan går. . . Glömmen icke sabeln, kar-binen, kasken och bonbons för fyra sous!»
»Vive la république!» skreko Alphonses elever.
I detsamma lade folket an och aflossade sin första ordentliga salva.
Sonen af S'oder och Nord. II. 25
Källa: Project Runeberg ·
