Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 441
Originalsida 441
Originalsida 440
Originalsida 441
440–441

Sida 441

gardet. Men när jag förklarar att han är den tappraste vid sitt regemente, så gör jag honom en rättvisa som ingen af hans kamrater skulle kunna eller ens vilja bestrida.»*

Sådana ord af sådana läppar betydde mycket Ett sorl af öfverraskning genomsusade salongen. Det röda ärret på Armands kind syntes ej mer, ty hela hans ansigte var purpur.

Denna purpur skulle tydligare än de blå ögonen kunna tala för vår hjeltes moderliga ursprung från norden.

Fransmannen blir aldrig förlägen eller rodnar af blygsamhet för loford, de må gifvas honom af andra eller af honom sjelf åt sig sjelf.

Det är som det skulle så vara, tycker han. Men så tycka icke vi svenskar.

Ännu har i allmänhet blygsamheten sitt hem i våra bröst; ännu hänger hon sin purpurfana öfver våra kinder, antingen vi berömmas för något godt, eller lastas för något ondt, och om också denna dygd hos mången endast är låtsad, så är likväl dess erkännande alltid en vinst för det goda, en seger för oskulden och en prydnad, som förhöjer värdet af den sanna förtjensten.

Ja, det finnes verkligen ett och annat hvaruti norden öfverträffar södern.

Generalen fortfor:

»Med stora loford rekommenderad till mig af min ärade vän, monsieur Lamartine, hvars beständiga ordonnans han allt sedan februarirevolutionen varit, har han tjenat under mitt befäl och stridt under mina egna ögon. Han har det gemensamt med sitt regemente att hafva räddat'hela samhället från den största fara. Men hvad samhället särskildt har honom att tacka för är, att den mest produktiva delen af Paris i denna stund icke ligger i aska och tusentals förvillade varelser begrafne derunder.»

Nu var det tyst i salongen, men det var en tystnad af förvåning och beundran.

»Faubourg S:t-Antoine innehades af Blodröda Fanan, detta förtviflade samfund, hvarom vi alla hört talas,» yttrade

* Mobilgardet, som ej bör förblandas med nationalgardet, bestod till det mesta af ynglingar vid sexton till sjutton års ålder, alla tillhörande den lägsta samhällsklassen. Detta garde, som bildades under loppet af mars månad 1848, upplöstes af general Chargarnier året derpå.

Källa: Project Runeberg ·