Sida 93
den är dekorerad, prydes den äfven af flere marskalkars och generalers statyer.
När vi, vid vårt första besök i Luxembourgs slott, fingo se dessa marmorstatyer, skyndade vi, angenämt öfver-raskade, först fram till den som står aflägsnast åt höger, ty vi trodde oss för våra ögon ha bilden af Bernadotte, vår högstsalige konung Carl XIV Johan.
Samma låga panna och knollriga hår, samma örnnäsa, samma djerfva krigiska hållning.
Men det var icke han, utan general Kléber, som följaktligen i lifstiden måtte ha mycket liknat den förre.
Den tron att fransmännen kunde uppresa en stod af Bernadotte var dock ganska enfaldig, ty sällan ha vi hört någon mensklig varelse så strängt bedömas af fransmännen som Bernadotte.
På en soiré, förliden vinter, under ett samtal mellan en svensk resande och en gammal fransk general rörande Carl XIV:s deltagande i kriget mot Napoleon, utfor generalen mot Bernadotte i uttryck så mustiga, att vi hvarken kunna eller vilja återgifva dem på papperet.
>Men betänk, att han icke längre var fransk marskalk, utan svensk kronprins,» anmärkte svensken.
»Just den omständigheten att han var svensk kronprins faller honom,» yttrade generalen; »som svensk kronprins hade det i första rummet ålegat honom att skaffa Sverige Finland tillbaka, hvilket varit så lätt.»
»Det är visst sannt, att han icke återgaf oss Finland,» svarade svensken, »men han gaf oss Norge i ersättning.»
»Parbleul» ropade fransmannen. »Kallar ni det för ersättning, om ni, efter att ba förlorat en börs, fyld med guld, får en säck full af salt i stället, i synnerhet om säcken har den egenskapen att, liksom mjölnarens i visan, gå för sig sjelf?»
Det är mycket svårt att reda sig inför en fransman, i synnerhet om han talar franska.
Minutvisaren på Luxembourgs urtafla utvisade en qvart till tu när Armand Cambon vek af från rue de Tournon och gick upp i östra slottsflygeln eller galleriet.
Detta galleri, liksom det vestra, är upplåtet till offentlig utställning af inhemska och utmärktare lefvande målares och bildhuggares arbeten. Men efter konstnärernas död flyttas deras verk till Louvren.
Källa: Project Runeberg ·
