Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 94
Originalsida 94
Originalsida 94
Originalsida 95
94–95

Sida 94

Det östra konstgalleriet är betydligt längre än det vestra, emedan en del af det senare är upptagen af den ofvannämda trappan.

På taket af den långa terrassen, som sammanbinder de begge norra paviljongerna, går man från det ena galleriet till det andra, passerande dervid igenom den på midten befintliga paviljongen, hvilken äfven invändigt är försedd med skulpturarbeten, likaledes af inhemska lefvande mästare.

Vi hafva många förmiddagar genomvandrat de ofantliga salarne i Louvren, en vandring som, i fall vi haft den afundsvärda lyckan att tillhöra de verkliga kännarnes antal, troligtvis skulle varit en olympisk promenad.

Men, ehuru vi visst icke hafva någonting emot många madonnor, har det likväl understundom förefallit oss något tröttande på längden. Antingen är det glansen af de många gloriorna som förbländat våra jordiska ögon, eller är det mängden af de många golftiljorna som tröttat vår fot.

Ingen mensklig nacke står ut med att oupphörligen under loppet af flere timmar så der vrida sig uppåt väggarna.

Också hafva vi mött tusentals personer, som nästan med förtviflan genomstrukit gallerierna, läspande ordet charmant! men gäspande i katalogerna.

Konstens gudinnor, så framt de vilja vara menskliga, skola förlåta dem det.

Skuggorna af Rafael, Murillo, Velasquez, Ribera, Cano, Moralés kunna ej vara obilligare än de gudinnor de dyrkat.

Deremot har det förefallit oss vida mindre tröttande att genomgå Luxembourgs gallerier. Men så är der också, i förhållande till Louvren åtminstone, ganska litet af golftiljor och — hvarför icke erkänna det? — nästan intet af madonnor.

Der är mindre högt, men mera trefligt. Det är en horisont som vi kunna fatta utan att förlora oss i det oändliga. Det är med ett ord så lagom för den svagare dödlige.

De skola ömkansfullt draga på munnen åt oss dessa stora konstdomare, som hafva kransar endast för hundraåriga grafvar och endast tjusas af de färger som torkat för två eller tre sekler tillbaka. Men vi, som tycka att kransar icke heller misskläda de lefvandes pannor och att färger icke blifva vackrare genom en högre ålder, skola i förbigående

Källa: Project Runeberg ·