Sida 95
dröja något vid en och annan tafla i Luxembourgs galleri och dervid fästa vår anspråkslösa blomma.
Armand tycktes visserligen denna dag hafva besökt Luxembourg i hel annan afsigt än att njuta af dess konstalster, att döma åtminstone af oron i hans blick och farg-vexlingen på hans kinder; men han stannade icke desto mindre framför en tafla i rummet utanför det stora galleriet, en tafla som, långt ifrån att kunna förbigås, skulle draga till sig uppmärksamheten, äfven om den haft sin plats bland de gamla skolornas heroer i Louvren, dit den också under loppet af innevarande år (1860) kommer att flyttas.
Det var Wickenbergs med skäl så beprisade vinterstycke, hvaraf vi i Sverige sett några mer eller mindre lyckade kopior.
Armand hade i verkligheten icke sett någon nordisk vinter.
Den snö som länge betäcker jorden och den is som gör sjöar eller floder farbara för menniskofot höra till sällsyntheterna inom Paris.
Men liksom man kan säga att ett porträtt är lyckadt, ehuru man ej sett originalet, så kan man bedöma troheten mot naturen i afbildningen af ett landskap som man icke skådat.
Armand kände sig frysa vid anblicken af denna svepning, som lagt sina stora veck öfver den slumrande naturen, men på samma gång dragas allt närmare intill slumrerskan, ty hon synes le genom isen och snön mot skogens gröna barr och den rödskinande solen. Det är icke grafven, utan hvilobädden för detta hopp som drömmer om en vår på dess andra sida; icke döden, utan lifvet, som för ett ögonblick håller tillbaka andedrägten, för att låta den sedan med full kraft andas ut öfver jord och haf, öfver menniskan och djuren.
Ack, om Armand vetat, att det var hans moders fädernesland han hade för ögonen, skulle han, liksom vi, till den beundran han egnade konstnären lagt sin gärd af tacksamhet för denna nordiska bild, så lefvande framstäld midt i skötet af drufvornas land, och derjemte känt sig stolt öfver att en landsman till hans moder skapat ett verk, som i sitt slag icke har sin like hvarken i nordens eller söderns gallerier.
Källa: Project Runeberg ·
