Sida 99
1846 och 1946
FÖRSTA AKTKN.
99
Sjunde scenen.
OLOF BAUTASTENIUS. SANNINGENS GUDINNA.
gudinnan.
Se, hur de alla fly mig! Sådan var Min lott på jorden uti alla tider. — En stannat qvar. (.Nalkas Bautastmius.) Stig upp, du dödlige!
o. bautastenius (höjande upp hufvudet). Hvad befalls? gudinnan. Stig upp, ty jag är sanningens gudinna! — o. bautastenius (uppstigande). Sanningens gudinna! (Afsides.) Den antika drägten ger mig mod I (Högt.) Hvilken ära för mitt hus! Men jag begriper ej . . .
gudinnan. Jag hållits innestängd i jordens sköte Af mina fiender, som äro många, Ty knappast hela verlden rymmer dem.
o. bautastenius. Herre, min Gudi Ni har då varit lefvande begrafven!
gudinnan.
Men oförmodadt hör jag i mitt fångsel Ett buller, som alltmera närmar sig. — Ett hål i muren stötes. Solens strålar Sig tränga in, och himmelen jag skådar, Och fri jag känner mig i samma stund! Det är ditt arbetsfolk som brutit bojan, Och derför har jag nu att tacka dig! o. bautastenius. Det är således jag som löst sanningen ur dess bojor! Hvilken lycka! Hvilken ära för mitt namn! -
gudinnan.
Men tror du väl, att verlden dig skall prisa, För det du gifvit sanningen åt verlden? Ack nej! Jag ensam kan belöna dig. — Se denna spegel! Den är sanningens. Och denna spegel jag åt dig vill gifva, o. bautastenius. Sanningens spegel! Jag har mycket hört talas derom. Den ser antik ut. Hvilken vinst för x mina samlingar!
Källa: Project Runeberg ·