Sida 100
1846 och 1946
100
1 846 OCH 1 946.
gudinnan.
När spegeln mot en menniska du håller, Hon öppnar strax för dig sitt hela hjerta, Och allt hvad deri står du läsa kan. —• Dess verkan på dig sjelf du först bör pröfva!
o. bautastenius. 'Det måtte väl inte behöfvas, ty sanningen har alltid varit min förtjusning.
gudinnan. Säg mig nu först, hur finner du ditt yttre?
o. bautastenius. Mitt yttre? Mitt ansigte? ... Åh jo, så der —• anletsdragen något stolta kanhända, men ädla, antika —
gudinnan {sätter spegeln mot honom). Se dig i spegeln.
— Nå, hvad skådar du? —
o. bautastenius (ser sig i spegeln, men studsar förskräckt tillbaka). Hu! Skulle det vara mitt ansigte, det der! — Har jag ögon som en råtta, jag, och näsa som en mops?
gudinnan. Nå, säg mig sen, hur finner du ditt inre?
o. bautastenius. Mitt inre? Det måtte jag väl känna. Jag är en man med djupa kunskaper, skarpt hufvud, klar blick och skapad för något stort. Det är orätt att skryta med sig sjelf; men när man talar med sanningens gudinna, så--
gudinnan (håller spegeln framför honom). Se dig i spegeln.
— Nå, hvad skådar du? —
o. bautastenius (tittar i spegeln, men far förskräckt tillbaka). Hu! Det är fasligt! Bort med denna fördömda spegel!
gudinnan.
Om spegeln smickrat dig, du varit nöjd, Tag den likväl och pröfva andra med den.
o. bautastenius (lager spegeln). Det vore oartigt att neka. Inte för det jag tror på den, men för vetenskapernas skull, så — —
gudinnan. Det kommer någon, jag aflägsnar mig. (Går.)
o
Åttonde scenen.
OLOF BAUTASTENIUS. FRU SNABBELIND.
o. bautastenius. Jag ska åtminstone låta bli att spegla mig sjelf. — Det vore ju en galenskap att tro på något
Källa: Project Runeberg ·