Sida 140
Jernbäraren
140
JERN BÄ BAREN.
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. ANNA (med ett ljus i handen från sidorummet).
ANNA (ställer ljuset på bordet och springer sedan emot sin far för att omfamna honom). Hvad du varit länge! Gud i himmelen! Ditt ansigte blöder! Hvem har slagit dig?
axelson. Se så, din trollunge, låt bli mig -— ser du inte jag har främmande? — En färgare och en smed, två dugtiga arbetare, må du tro — det här är Anna, dotter min -— en rask flicka, men rädd som en backhare, när det händer hennes far något. Liknar mor sin som ett bär — såg inte heller så illa ut, salig gumman min — hon var rätt vacker ännu när hon stod lik i rummet här — man ska vara jern-bärare som jag för att kunna bära en sådan förlust — — var snäll nu, Anna, och sätt fram tvättvatten åt oss —• se efter se'n i skåpet, om vi ha något att bjuda våra gäster på. (Anna går och sysslar kring rummet.) Ni se inte för vackra ut, go' herrar — ja, ja, det vankas skråmor på Blåa Duken — folket är rent förbannadt, när det råkat få för mycket i hufvudet — -—■ det var inte för första gången jag sett, hur alla kasta sig öfver en enda, liksom bromsarne öfver en häst.
jäger. Om jag vetat, att du varit bredvid i kammaren, så hade vi gått in dit — jag har inte sett dig på så länge och vi gingo enkom till Blåa Duken i afton för att träffa dig.
axelson. Tack för det! . . . Då var det också billigt att jag hjelpte er ur klämman — jag satt derinne och läste tidningarna — se här, tag och blot på ansigtet litet. (Doppar handduken i tvättfatet, som Anna räcker fram, och lemnar den till Jäger.)
jäger (tvättar sitt ansigte). Tack, Axelson!
axelson. Det var nu fan med Polen, herre! ... Om jag varit der, nog skulle jag ha lappat en och annan, det är tvärsäkert det. Tacka vet jag gossarne i Frankrike! De låta inte huttia med sej de, och det gör de förbannadt rätt uti.
dahl (till Anna, som håller tvättfatet framför honom). Och du heter Anna du, min gudomliga flicka? Vet du, jag skulle hvar afton vilja gå på Blåa Duken och skaffa mig
Källa: Project Runeberg ·