Sida 139
Jernbäraren
FÖRSTA AKTICN.
139
Tablå.
Ett mindre och fattigt möbleradt rum med en sidodöir, nära hvilken står en tarflig säng. Del är mörkt.
Sjette scenen.
AXELSON. JÄGER. DAHL (strax derefter).
axelson (inträdande först). Stig in! Här bor jag, sa' Solna klockare. Inte tar jag gerna någon hem med mig, ska jag säga; men innan ni hunnit halfvägs till Norr, ha ni frusit ihjäl, sä handtverksgesäller ni än ä' — men hvart tog kamraten vägen?
dahl (häftigt inkommande). Hvad var det för ett rum i farstun jag råkade på?. . . Jag kom att öppna en dörr, och då såg jag vid månskenet en likkista.
axelson. Det hade ni för titta. När man för första gången går in i ett hus och stöter på en likkista, så bådar det inte godt.
JÄGER. Hvem är död?
axelson. Madam Nyberg, tvätterska i lifstiden. De som omgåfvo hennes vagga kunde inte ana, att hon skulle dö vägg i vägg med en jernbärare. Hon var vacker och rik och gifte sig med en betydande man, som spelte bort hennes fyra hus och jagade hustrun en vinterafton ut på gatan. Det lär inte vara så sällsynt, det, bland de bättre klasserna. Jag var den ende som numera kände hvad hon varit; jag blir också den ende som i morgop följer henne till grafven. — Det är ljus i Annas kammare, ser jag. (Går till sidodörren.) Är du uppe, Anna, så kom ut med ljus — jag har främmande med mig.
anna (utanför). Strax, pappa!
axelson. Gå varligt i mörkret, go' herrar, för annars kan ni stöta emot nå'nstans — ja ja, inte för möblernas skull, men det förefaller mig som hade ni tunnare skinn än andra arbetare.
Källa: Project Runeberg ·