Sida 142
Jernbäraren
142
IKRNBARAEEN.
några skråmor, om jag vore säker på att efteråt få en sådan uppenbarelse som i afton.
Axelson (som närmat sig Dahl och lägger handen på hans skuldra). Hur var det? — Granna färger, det hör till er profession, herre, men granna ord, det tror jag vi hålla inne med — — och för resten är flickan min hemväfd vara och ullfärgad, behöfver derför inte läggas i kitteln, ser herrn -— kan inte bli något mästerstycke för dig, min gubbe lilla. (Till Anna.) Nå, hur går det med qvällsvard, Anna? — Har du några bitar bergslagskorf, så langa hit dem. (Till Jäger och Dahl) Sedan ska vi se efter, hur det står till med garderoben — herrar gesäller ä' väl inte för goda att svepa in sig i en jernbärares rockar? — Men ni vet kanske inte, att jernbäraren är ett slags tjensteman i staten, har fullmakt af drätselkommission, gubevars — men vi ä' allsinte högmodiga för det — se så, bordet är dukadt, ser jag — håll till godo — skam den som bjuder på bättre än han har. (Knäpper ihop händerna och beder tyst, hvarefter han, Jäger och Dahl sätta sig vid bordet.)
Dahl. Hur mycket kan en arbetare förtjena om da'n? Axelson. Då farleden är öppen, kan man dreja in cirka två rdr på da'n utom sportler för skålverkningen. En frisk och ordentlig karl kan således berga sig ganska godt och ändå ha en vacker besparing för gamla dagar. Jag har känt brukspatroner jag, som förtjent femtio rdr om dagen, men ändå inte haft någonting sparadt för ålderdomen. De ligga sin mesta tid i Stockholm, roa sig och sköta aflärerna på afstånd, ska jag säga. Se'n klaga de öfver dålig afsättning på jernet; men yrket måste väl inte vara så dåligt heller, ty aldrig liar jag hört någon bruksinspektör klaga. jäger (till Dahl). Förstår du piken? Dahl. Nå, hvad sysselsätter ni er med om vintern? axelson. Med hvarjehanda. När jag var ung och ogift, ty, ser ni, jag har varit jernbärare i tjugu år, tog jag om vintern tjenst hos bryggare, men se'n blef jag strumpväfvare tillika. Jag skrattar åt mig sjelf, när jag sitter i väfstoln och svänger skottspolen med en hand van att handskas med jernstången.
jäger. Nå, får du tid att läsa något? axelson. Klent med den saken, gudnåsl Och det är ju bra det! -— Jag såg häromsistens i bladet, hurusom de bättre klasserna alltid grumsa öfver, att sämre folk skola lära
Källa: Project Runeberg ·