Teaterstycken 2

FÖRSTA AKTICN.

143

sig läsa. Hvarför grumsa de ? Ä' de rädda för att bli slagna på fingrarna af oss? I sådant fall vore det inte rådligt att lära en jernbärare läsa.

dahl. Nå, hvad läser ni för böcker? Axelson. I början läste jag några gudliga böcker, men de lärde gjorde Gud fader så krånglig, att jag på deras beskrifning hade svårt för att känna igen honom. Lyckligtvis behöfver han inga höglärda målsmän. Jag har honom som daglig gäst i mitt hus, ty han uppenbarar sig i den frid och välsignelse, som råda i min boning. Som sagdt är, inte har jag läst mycket, men så gör jag inte heller mycket väsen af mig. Hör du, Anna, bestyr om att — (Hviskar henne några oid i örat, hvarefter Anna skyndar in i sidorummet.)

Åttonde scenen.

DE FÖRRE utom Anna.

jäger. Denna flicka är ditt enda barn? Axelson. Ja, och min enda återstående glädje — — en far bör inte skryta med sitt barn, men god är hon, det ska Gud veta — aldrig har hon gjort mig minsta förargelse. Derinne har hon sin lilla kammare, och härute ligger jag och vakar som en pudel vid mitt barns dorr.

dahl. De goda englar hålla nog vakt vid oskuldens

läger.

axelson. Såå — men det händer ibland, att de goda englar försofva sig.

jäger. Ger du henne någon uppfostran? Det förefaller mig, som hon förtjente ett bättre öde än att slafva som piga i alla sina dar eller gifta sig med någon som inte förstår värdera henne.

axelson. Herrn har rätt, och nog har jag skrapat ihop så mycket, att jag kunde kosta på henne. Det enda som oroar mig är att jag då måste skiljas från henne, att jag inte mer får vaka öfver henne. Ett vackert ansigte är qvinnans prydnad, men kan också bli hennes olycka — — fan plockar helst de vackraste blomstren — mången natt har jag legat och funderat på den saken — —- ja, vid Kristus och hans dyra blod, den som mördade mitt barns oskuld, den skulle jag strypa, utan att unna honom läsa sitt Fader vår en gång.