Teaterstycken 2

ANURA akten.

149

sina skuldror. — Ja, svär att beskydda mitt arma (störtar till ]ägers knän och omfattar dem), mitt olyckliga barn — henne och kanske äfven en annan, som mindre förtjent sin olycka än hon.

jäger (söker fruktlöst uppresa Axelson, i det han mottager paketet). Axelson! Vid min själs salighet, vid min mors minne, svär jag att göra hvad du vill, men —

axelson (uppstigande). Lofvad vare Gudi — Ni har svurit I — En djefvul dödades dervid i mitt sargade bröst!

jäger. Menniska! Du blir förfärlig 1 Du måste upplysa mig om —

axelson. Upplysa erl — Innan morgondagens slut vet ni allt — gå till Anna -—■ säg henne — nej, säg henne ingenting — — hon bor qvar på samma ställe — ni minns ju den der natten — ha, hal — Förbannelse öfver den natten! — Många djeflar släpptes lösa då! — Herre! Ni har svurit! Hvad behöfver jag mer! — Och vare sedan Gud med er i alla era lifsdagar! (Går med stora steg till dörren, men vänder hastigt om till Jäger, fattar hans båda händer och trycker dem våldsamt till sina läppar, hvarefter han skyndar ut.)

jäger (stirrande efter honom). Hvad betyder det här! — Hvarför störtade han ut så der! — Hvarför förbannade han den der natten! (Slår sig för pannan.) Ha! Skulle det vara möjligt! (Fattar sin hatt och springer ut.)

Förändring till ett större, lysande rum hos Dahl med ingång från fonden och en dörr på sidan, divaner på hvardera sidan af fonddörren, ett större modernt bord försedt med gravyrer och böcker i granna hand. Ofvanom bordet nedhänger från taket ett klocksnöre med förgyldt handlag. Vid samma vägg står en värja.

Tredje scenen.

DAHL. EN BETJENT.

dahl (frun fonden i stor rundskuren slängkappa och med hall på hufvudet). Fördömdt väder! — Sätt in hästarne i stallet, men sela inte af dem — om en timme skall jag ut