Sida 150
Jernbäraren
150
.TEBNISÄ RÅREN.
igen — det bär af till friherrinnans — jag ska följa min fästmö och svärmor till konserten 1 Stora börssalen.
BETjENTEN {tager af Dahl kappan). Befaller herr brukspatron sin morgonrock?
dahl (kastar sig i en fåtölj). Nej! —- Det börjar bli skumt — tänd ljusen och sedan en cigarr. — Ar Aftonbladet kommet än?
BETjENTEN (tändande ljusen). Ja, herr brukspatron. (Räcker fram Aftonbladet och några cigarrer på en liten silfverbricka.)
dahl (tänder en cigarr och fattar tidningen). Nå, hvad tyckte min gunstig herre om midda'n, som mina vänner gåfvo för mig i dag? — Du fick väl något med af slefven, kan jag väl tro.
BETjENTEN. Gentilt var det, men flickorna på Blå porten sa', att det var ingenting mot när herr brukspatron sjelf ställer till något, för alla al|dra ä' så fattiga på drickspengar, sa' de.
dahl. Så har jag då i dag tagit afsked af ungkarlslifvet! — Det flöt bort i floder af champagne och Chateau Margot; men jag hoppas att inte heller det äkta ståndet ska behöfva stå på torra landet.
betjenten. När grefven proponerade skålen för herr brukspatron och höll det der granna talet om att herr brukspatron nu skulle lemna ungkarlarnes glada ring, för att böja sig under hymnens rosenbojor, fackla eller hvad det heter, så gräto alla värdshusflickorna.
dahl (skrattande). Gjorde de det, de tokorna? — Jag ska väl inte glömma bort dem för det. —■ Nå du, de hade väl också sina glåpord om min fästmö, kan jag förmoda. Ge hit morgonrocken.
betjenten (sätter på honom morgonrocken). Åjo, de sa', att fröken visst var vacker, och att hon var rik med, men att hon såg något gråtmild ut, sa' de. (Askan höres mullra på afstånd.)
dahl. Det börjar åska, hör jag — tänk om du glömt spänna upp suffletten, ditt nöt! Skynda dig ner och kom
upp när jag ringer. (Betjenten går.)
Fjerde scenen.
dahl (aliena). Gråtmild! — Kan väl vara! — Men de begripa inte, de hvardagsmenniskorna, att just deri ligger det
Källa: Project Runeberg ·
