Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 2

Originalsida 165
Originalsida 165
Originalsida 164
Originalsida 165
164–165

Sida 165

Jernbäraren

TBKDJK AETKN.

165

brottens förökande, sedlighetens aftagande och sà vidare. Men snart kommer ett nytt ämne och undantränger det förra. Det behöfs bara en lindansare eller ett konst-beridaresällskap för att jaga den blodigaste tragedi ner i glömskans flod.

anna (med handen på sitt bröst). Men hvad som härinne stär inristadt jagas inte ner i glömskans flod.

jäger. Medvetandet af nya, troget uppfyllda pligter skulle snart jaga ur ditt bröst de gamla skräckbilderna. Det finns blott en blygsel som är verklig, och det är blygseln öfver ett fel, som ingen ånger begråtit, ingen bättring försona't. Mången helgedom har blifvit rånad, men icke förlorat sin heliga betydelse för det. Atina! Jag har fått en domarebefattning aflägset i de norra orterna af riket. Vi äro der långt skilda från alla de ställen, som endast påminna oss om våra ömsesidiga förluster och lidanden.

anna (Intar sig öfverväldigad mot ]ägers bröst). Jag är van vid sorgen; men glädjens utbrott kan jag icke bära! Det kunde då finnas en sällhet för mig! (Dörren öppnas.)

jäger (lindande sin arm om hennes lif). Le då än en gång mot lifvet I — Anse det förflutna endast som en blodig ryslig dröm!

anna (slitande sig lös ur fägers famn). Nej, detta paradis kan ej öppnas för mig. Vid dess tillslutna port står en straffande ängel. Men jag vill följa dig, du ädle, hvart din bana leder. Som tjenare vill jag följa dig — troget tjena dig och — henne som den belönande försynen en gång skänker dig. Mer än barn och mor och maka vill jag vara för dig! (Kysser hans båda händer.) Mitt Gud, mitt allt 1

— — Jag har mycket att försona, jag, och aldrig kan jag det! — Jag har förkrossat det ömmaste fadershjerta! Mörkrets alla andar jagade jag in i den renaste själ! — O, det var förfärligt 1

jäger (nalkas henne). Anna!

anna (under förtviflan vridande sina händer). Men hämden kom! Straffet kom! — Mord! Sjelfmord! — En moder, som måste lefva skild från sitt barn! ■— — Och slutligen en qvinna, som inte en gång vågar bli lycklig vid en hederlig mans hjerta! — Det är för mycket! För mycket 1

— O! (Dignar sanslös ner vid ]ägers föller. Dön en skakas våldsamt.)

Källa: Project Runeberg ·