Sida 166
Jernbäraren
166
JKRNBÄRARBN.
jäger (omfattande Anna, söker uppresa henne). Arma, olyckliga flicka 1
kören (utom scenen på afstånd). När aftonens stunder framila —
jäger (faller på ena knäet och höjer hennes hufvud mot sitt bröst, i del ban stödjer hennes lif med andra handen). Hvad hennes kind är kall I
kören (utom). Hur ljufligt och tacksamt att hvila —
jäger (ropande utåt). Skynda hit någon I — Skynda! (Dörren uppslås häftigt. Några qvinnor inkomma från sidan, omgifvande Jäger och Anna, sökande återföra den senare till sans.)
kören (som förut). I skuggan af björk och af al :,:
jäger (under djupaste oro). För henne hem! — Fort efter hjelp! (Bär, bilriidd af qvinnorna, bort Anna.)
kören (på ännu längre afstånd).
Bland landtligt oskyldiga nöjen, Bland barnsliga lekar och löjen, Från mödan i skog och i dal! :,:
(Sedan Anna och de öfriga försvunnit, framträder Axelson ur ladan i tiggardrägt och med en stor slokig hatt, som döljer större delen af ansigtet. Han tager några steg och stannar, dragande en djup suck, hvarefter lian långsamt och ined nedböjdt hufvud skrider till det ställe, der Anna legat afsvimmad. Han visar der en rörelse af rysning och djup förtviflan samt går sedan ut med stapplande steg. Kören fortfar derunder och, ehuru småningom bortdöende, slutar ej förrän lablåförhänget fallit.)
Källa: Project Runeberg ·