Sida 167
Jernbäraren
TREDJE AKTEN.
167
Tablå.
Danderyds kyrkogård med kyrkans, vestra fasad, innanför upplyst, i fonden. Det är qväll och månljust. Vid tablå-förhäugels bortdragande höres slutet af en likpsalm inifrån kyrkan.
Femte scenen.
axelson (aliena, lutar sig mot ett kyrkfönster och skådar deruti, hvarefter han långsamt närmar sig avantsccnen). Nu föllo de tre mullskoflarna öfver kistan. Klockringning, liksäng, jordfästning i kyrka, det var mycket, det, för jernbärar-dotternl — — Ett stilla lif under möda och förnöjsamhet unnade man henne inte! — Stackars Anna! — Den lilla myrtenkronan på kistlocket, hvad den var vacker! — Det glittrade så underligt från de små gröna bladen — det var tårarna af de välvilliga menniskor, som omgåfvo din dödsbädd! — Lyckliga Anna! Sälla äro de som sofva I — {Paus, hvarunder han håller handen öfver ögonen.) Äfven min vandring är slutad! — Jag kunde inte skiljas från lifvet så länge hon ännu fanns qvar. Kring de ställen, der hon var, smög jag dessa långa månader, icke sedd —- icke anad af någon — död för alla, utom för den eviga rättvisan, hvars hämnande hand låg tungt på mig! — Den som tager till svärd skall förgås mèd svärd, säger skriften. — Ja! (Slår sig flere slag för bröstet.) Jag har känt detta straffets svärd genom märg och ben, genom kropp och själ, — jag har varit vittne till mitt barns lidanden, dess aftynande gestalt, dess brustna hjerta, i det ögonblick lyckan för första gången log emot henne. Jag trodde mig saklöst kunna straffa honom, som rånade mitt barn, och jag mördade mitt eget barn. — Se der mitt straff här på jorden, ty jag stälde inte hämden till Honom, som rättvist dömer! (Beläcker sill ansigte med båda händer, men spritter till och talar med beslutsam stämma.) Du skall bli tillfreds-stäld, hämnande rättvisa! Bort, att på afrättsplatsen försona
Källa: Project Runeberg ·
