Sida 186
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
18(5 herr dardanell och hans upptag på landet.
Adertonde scenen.
(En fri plats framför herrgårdsbyggnaden.)
RONDGOSSAR och FLICKOR (med blomsterkransar stå uppstälda på begge sidor). KRAK (iir sysselsatt att ordna).
AGAPETUS och DOROTHEA (med blommor).
(Kören N:o i upprepas under det Lejonkula inkommer, ledsagad af sitt tjenstfolk.)
bondfolket. Lefve var husbonde, herr baron Lejonkula! Lefve hanl Hurra! Hurra!
baronen. Jag tackar er, godt folk I Ert hjertliga emottagande har djupt rört mig!
kräk. Ers nåd är alltför nådig! Men högstdensamme kan aldrig tro sådant besvär jag haft att öfva in allt det der! . . . Lifsstraff har jag utsatt för ett lefve för litet och dödsstraff för ett lefve för mycket. . . derför gick det också. Tillåter högstdensamma, att jag i djupaste underdånighet låter de här barnen läsa upp ett litet oskyldigt poem? (Agapetus och Dorothea hafva ställt sig bredvid Krak. Till Dorothea.) Se så, börja nu! dorothea. Ja, pappa! krak. Långsamt och tydligt! dorothea. Ja, pappa 1 krak. Nå, blir det något af eller inte? dorothea. Ja, pappa! (Träder fram, niger och börjar med ängslan deklamera.)
Från fjerran land han kommit hit,
Re'n länge detta slott stått öde!
Vi.. . vi. . .
krak (rycker henne i klädningen och sufflerar). Vi sågo . . .
dorothea (deklamerar). Vi sågo . . .
krak (som förut). Hit. . .
dorothea. Vi sågo hit. . . hit. . .
krak. Vi sågo dit. . .
dorothea. Men ryck då inte så fasligt i klädningen . . . den går sönder till slut.
Källa: Project Runeberg ·