Sida 366
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
366
döden faddelt.
Tolfte scenen.
MASKEN. KNUT.
knut. Den kurn dugde, skulle jag tro I masken. Ja, men på det sättet gick jag miste både om den ena och den andra.
knut. Tag den låte husdrängen dernere ... vi ha tillräckligt med lathundar qvar i verlden.
masken. Må ske då . . . något är bättre än intet. . . jag vill genast skynda hem och släcka hans lifsljus. knut. Hvar bor gufar? masken. I ett stort och majestätiskt palats. knut. Det vore hin 1 Då har ni kanske äfven en vacker fru och en hel mängd små?
masken. Tror du väl att jag kunnat bli så många årtusenden gammal, om jag varit gift karl?
knut. Nenej, det kan ni ha rätt i... Men skulle man icke kunna få se ert palats, gufar lilla?... Ni måtte ha bra trefligt hemma hos er, efter alla, som rest dit, aldrig kommit tillbaka... jag hade god lust att göra gufar en liten visit.
masken. Skulle du ha mod dertill? knut. Ja, men med det vilkor, att jag slipper helskinnad derifrån.
masken. Din tid är ännu ej ute . . . och jag har ju dessutom lofvat att innan du dör stå vid din hufvudgärd.
knut. Det är godt och väl, men tiderna äro så osäkra . . . Skulle inte gufar kunna ge mig en skriftlig försäkran att . . .
masken. Jag skrifver aldrig ... jag bara raderar. knut. Je suis begriper . . . Får gå då . . . Jag hoppas bli väl emottagen.
masken. Jag är den gästfriaste värd emellan himmelen och jorden. (Fattar sin lie och svänger den i riktning ät alla väderstrecken. En allvarlig musik börjar, hvarunder Masken, som fattat Knut vid handen, nedsjunker med honom genom golfvet.)
Teatern förändras till ett underjordiskt rum. En mängd ljus eller lågor af olika färger, glans och storlek upplysa rummel.
Källa: Project Runeberg ·