Sida 367
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
an1jua akten.
367
Trettonde scenen.
GLÄDJEN (en bevingad yngling) och MÅTTLIGHETEN (en blomstrande jungfru. Begge, enkelt men idealiskt klädda, äro sysselsatta med att se efter lågorna och söka hålla dem klara.
osynlig kör (höres fjerran ifrån).
Komp. af Ahlström.
Meu'ska! Väga ej att sträfva Mot naturens lag! Minsta fläkt ditt lif kan qväfva I ett andedrag!
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE. KNUT. MASKEN (ifrån sidan).
masken. Nu äro vi hemma hos mej. knut. Är det gufars namnsdag i dag, efter det är så vackert eklärcradt?
masken. Det är menniskornas lifsljus du skådar här. knut. Är det möjligt!
masken. Alla dessa lågor äro mcnniskosjälar.. . när någon af dem slocknar här, så dör en menniska på jorden.
knut (visande på Glädjen och Måttligheten). Hvad heter det der unga paret?
masken. Ynglingen är Glädjen och flickan Måttligheten . . . begge två har himlen skickat mig på halsen . . . Deras åliggande är att putsa ljusen och hålla lågorna klara . . . Utan dem hade alla ljusen slocknat för längese'n!
knut. Nog går det väl an för Glädjen, men Måttligheten har säkert ett otacksamt arbete . . . Men kors så olika ljusen brinna!
masken. Tycker du att alla menniskor lefva lika? De der små lysmaskarna äro späda barn, och den lilla der borta är din Nisse, min gudson.
knut (gladt). Ack, min Gud! Så präktigt den bytingen lyser!
masken. De dunklare lågorna äro hvardagsmenniskor och de klarare äro stora hjeltar, skalder och konstnärer af
Källa: Project Runeberg ·