Teaterstycken 2

378

döden faddkr.

e

Åttonde scenen.

DE FÖRRE (utom Fröken). MASKEN (strax derefter).

knut (fortfarande med bröströrelsen). Na, hur känns det? brukspatron. Åh, det knakar i refbenen, så . .. knut. Skönt... de maka ut sig så fort de hinna. masken (inkommande från sidan). Jag tror jag kommit till ett dårhus I . . . Menniskorna lufta ju omkring som galningar... jag kan inte ta två steg utan att bli trampad på fötterna.

knut (blir varse Masken). Gufar, för tusan! brukspatron. Gufar?

knut. Ja . . . jag .. . jag tänkte bara på min gufar, som . . . som lärt mig det här.

masken (afsides). Har jag lärt honom det der? Kors, en sådan storljugare!

brukspatron. Om jag vore qvitt den rysliga gikten i mina ben.

masken (närmande sig Knut). Hvad är det der för ett spektakel?

knut. Det är bara ett oskyldigt nöje. brukspatron. Flvad för slag?... Är giktett oskyldigt nöje?

knut. På visst sätt. . . den erinrar något om barndomens första dagar, då man hade svårt för att gå.

brukspatron. Men ni har ju lofvat att kurera mig för den?

masken (till Knut). Jag vill tala med dig. knut. Har inte tid.

brukspatron. Har ni inte tid att kurera mig? masken (med skarp stämma). Jag vill tala med dig! knut. Hvad är det nu gufar fått i hufvudet igen? brukspatron. Hvad är det som jag fått i hufvudet? knut. Ingenting . . . alldeles ingenting . . . men det kommer kanske . . .

brukspatron. Bara det inte blir hjernfebern? knut. Det är mycket farligt, när en brukspatron får hjernfebern ... jag ordinerar derför ett fotbad, och det på ögonblicket.

brukspatron. Herre min Gudi (Lunkar ut.)