Sida 388
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
388
döden faddkr.
glädje . . . sexton tusen .. . Jag tackar dig, himmel! .. . Nitton tusen... Min Gudi Och trettiotre och sexton 1 Stöd mig! (Lutar sig mot Theodor.) Öfverraskningen var för stor. . . det var för mycket!
träff (hånande). Var det för mycket? Var då god och ge tillbaka, så blir det ändtligen vexladt.
ernst. För ut dessa skurkar och stäng in dem i någon källare, till dess kronobetjeningen hinner anlända. (Hagel och Träff utföras.)
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE (utom Hagel och Träff).
brukspatron (omfamnande Theodor). Kan du förlåta din far, min hederlige gosse?
theodor. Behöfs ingen förlåtelse, min goda far! Men lofva mig blott att icke fördöma den konst, som jag egnat mig åt.
brukspatron. Nej, du, hädanefter skall jag sätta den öfver allt... en konst, som kan ta reda på tjufvar och skaffa rätt på stulet gods, den kan inte nog uppmuntras och värderas . . . Gifve Gud att alla både unga och gamla målare ville ge sig till polisen!
theodor (förande fram Anna). Min far vet att jag länge älskat denna flicka, som äfven i motgången blef mig trogen.
brukspatron. Tag henne! Gud välsigna er! Fyratusen! ernst (ledande fram Amalia). Gif oss äfven er välsignelse, goda farbror!
brukspatron. Tag henne! Tag henne! Åtta tusen! Rudolf. Men, bästa farbror, inte går det an . . . hennes tant, den gamla fröken . . .
brukspatron. Tag henne! Tag henne! (Börjar ånyo bläddra i plånboken.)
Femtonde scenen.
DE FÖRRE. FRÖKEN S1LFVERSVANZ.
fröken (hastigt instörtande, med blekt och förstördt utseende). Hjelp! Hjelp! ■ '
Källa: Project Runeberg ·