Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 2

Originalsida 441
Originalsida 441
Originalsida 440
Originalsida 441
440–441

Sida 441

Herr Dardanell och hans upptåg på landet

krönistgSDAGKN.

441

patron. Skörden bar åtminstone inte lidit något här-oppe. (Till sin fru.) Jag begriper inte hvad du ser hos den der herrn — det är ju en narr.

patronf.ssan. Ja, men det är en gentil menniska. patron. Polera en koffert, så att den är blank som solen, en koffert är den i alla fall.

patronessan. Han har en sä aktningsvärd familj, och det vore en heder för oss att bli införlifvade med densamma. Och så tycker han så mycket om vår Amelie.

patron. Ja, men jag tycker inte: om honom. En kart är och förblir en kart, den må nu ha fallit från det bästa astrakanträd i verlden.

patronessan. Nå, hvad värde är det då i den der välsignade notarien, som fjeskar för Amelie och i hvilken du är så förtjust? — Det är under att han inte är efter oss här på tornet.

Amelie (till kammarjunkaren). Hvad är det för regemente som står der närmast, herr kammarjunkare?

kammarjunkaren (ser ned). Det är — (Studsar tillbaka.) Ah, hvad det var horribelt djupt — jag fick riktigt ondt i hufvudet.

patron. Ja, så är det, herr kammarjunkare — de högförnäma fä alltid hufvudvärk, när de se ner på folket.

kammarjunkaren (afsides). Om det inte vore för pen-garnes och flickans skull, så skulle jag säga honom en sottis på tornet.

patron. Låt oss nu se åt hur sta'n tar sig ut från de andra sidorna. (Går jemte de öfriga.)

Femte scenen.

sotaren (uppkommande). Hejsan! Här är godt sällskap, ser jag . . . tornväktarmadam ville hindra mig att gå upp, men jag sminkade henne med min mössa, så att hon ser ut som en skorsten invändigt... det var grannt här uppe — hela den här trakten känner jag — alla de der skorstenarne har jag på mina fem fingrar, jag är som barn i huset der . . . det finns ingen pipa derborta [som jag inte varit ner uti . . . och slottet se'n — herre Gud, nog mins jag slottet... för några år se'n gick jag miste der och fastnade i en pipa . . . då tänkte jag: nu tar fan vid bofinken . . . men si då blef

Källa: Project Runeberg ·