Sida 442
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
442
krönikgstlagttn.
det rörelse pä slottet — ingen tordes koka så mycket som en tår rakvatten en gång — hofiolket fick lefva på kallmat hela dagen —- man skickade efter murare, och hackorna började regera i slottet, så det var lust och glädje deråt — och när jag ändtligen kom ut — jag såg inte för vacker ut dä — då stod salig kungen der och alla de kungliga och hela hofvet. . . aldrig hade en sådan buse varit i slottet förut — hofdamerna kastade luktvatten i fysionomejan på mig — och så fick jag vin och pengar se'n — det var annat än gesällns dagg, det — se'n hade de respekt för mig alla — de kalla' mig för kammarherre alla de andra . . . Nej, men se hvad folk dernere! Hejsan! När det är roligt i sta'n, så är det alltid trefligt! Nu måste jag sjunga min visa.
Sång N:o 4.
Mel. »Bröderna fara väl vilse ibland» (Bellman).
Stolt som en kung sitter sotarn der,
När solen går upp uti öster,
Hans tron är en skorsten — ihålig den är —■
Och kronan, han bär, är den här.
(Svänger med mössan.)
Han aldrig sig ger nägon ro eller rast, Hans lofsång den sjunges af fåglarnas röster, Hans spira är skrapan — hans statsråd en qvast, Och ofta så råkar han fast.
(Hoppar upp på balustraden och springer på den bring lornel, hvarefter ban hoppar ner i rnångelskans borg.)
Sjette scenen.
VAKTMÄSTAREN. KRISTINE.
vaktmästaren. Säg du inte kammarjunkar von Luften, Kristine? Han låtsade inte känna igen oss, den sprätthöken, liksom inte ' en vaktmästare kan vara så god som en ann'.
kristine. Men kanske han inte såg oss, pappa lilla — kammarjunkarn är annars alltid så artig.
Källa: Project Runeberg ·
