Sida 443
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
kröningsdagen.
'443
vaktmästaren. Jo, nog gör han täta visiter hos oss, i synnerhet när jag är borta; men jag skall väl sätta p för Jet der en vacker dag.
kristine. Alltid fär jng så mycket konfekt af honom. vaktmästaren. Bara du inte blir lurad på konfekten till slut. . . Nå, har han sagt, att han vill gifta sej med dej?
kristine. Nej, pappa, men nog talade han en gång om förlofning.
vaktmästaren. Förlofning? Mjuka tjenare — jag känner de der förlofningarne, jag. Förlofningen är som bränvins-bordet och giftermålet som sjelfva supén. Mången tar så väl för sig vid bränvinsbordet, alt han alldeles mist aptiten, när han skall till med sjelfva anrättningen. Tag du styrman Klink, som håller af dig. Han är en bra pojke och får snart sin egen skuta.
kristine. Gifta sig med en som ständigt går i jacka och bussaronger — usch nej, pappa lilla 1
vaktmästaren. Så är det — bara de få lära sig litet palevufransk, portevu, våi, vov eller hvad det heter, så bli de galna i hufvu't.
kristine. Ja, men hvarför skulle jag inte kunna få kammarjunkarn? — Jag har läst i historien, att det var en svensk kung som gifte sig med en bonddotter.
vaktmästaren, [a, men, ser du, han var inte kammarjunkare, han inte. (Ser sig omkring.) Det var besynnerligt alt ingen af mina embetsbröder är här; men de äro väl sysselsatte, kan jng tro. En vaktmästare har tusentals bestyr. Också har vårt stånd betydligt vunnit i opinionen på senare tiden. Man bebor sina femhundra riksdalers våningar, man har sina sommarnöjen på sjelfva Djurgården, om det kniper, man sitter på första raden med sin familj, man lånar pengar åt sina förmän mot hög ränta, och går det väl, så slutar man som hofkamrerare.
Sång N:o 5.
Mel. »Jag mins den ljufva tiden».
När presidenten törnar Emot hoftrapporna, Och sekretern för björnar Får ta till fötterna,
Källa: Project Runeberg ·