Teaterstycken 2

452

kröningsdagbn.

madamen. Se der gå stånddrabanterna — det är stadiga gubbar det — jag undrar hur gamla de kunna vara — det är nu öfver trettio år se'n jag såg dem första gången — och då voro de precis likadana som nu.

flickan. Se på pagerna — hvad de se bra ut — ack, den som rådde om en utaf deml

andra person. Der gå härolderna. sjömannen. De behöfde mina vådor de der. tredje person. Se ni hofstaten?

sjömannen. Jag undrar om den siste kammarjunkarn är med.

fjerde person. Der komma riksens ständer. femte person. Det skulle vara roligt att kunna känna igen dem som tillhöra oppositionen.

sjömannen. Det finnes ingen opposition nu för tiden, det måtte han väl veta, om han följer med sin tid något. andra person. Hvilka är det som går först? sjömannen. Det är bönderna, som herrn ser. tredje person. Det der är visst borgarståndet. andra person. Ja, men hur kommer det till att bönderna och borgarne skola gå först?

sjömannen. Åh — det är bara i processioner det, förstår herrn, annars få de nog stå tillbaka.

fjerde person. Der är presteståndet och derefter ridderskapet och adeln.

andra person. Jaså, de gå då alltid sist? sjömannen. Ja, i procession, som sagdt är, annars veta de nog att hålla sig framför.

femte person. Nu komma de kungliga insignierna. sjömannen. Ack! Hvad sol'n strålar vackert på den gamla svenska kungakronan!

flere personer. Der är den kungliga himmeln. sjömannen. Nu gå de in i kyrkan — jag hör orgeln.

Sång N:o 7.

Mel. »Bröder hur härligt».

kör.

Härliga dag för den skandiska jorden, Dyrbar för konung och nordiska land! Sprid du, o himmel, ditt ljus öfver norden, Skydda de ömma och heliga band!