Sida 451
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
kröntngsdagkn.
451
lätt — inte en gång af örnklor, de må vara aldrig så långa — se hvad folk dernere — de se glada ut. — Nå, vi ha också kröning i dag .— en god konung är den säkraste kompass för ett folks lycka.
Sång N:o 6.
Mr;!. »Hvad kärlekens makt är gigantisk», af Wadman.
När stormarna rasa och vågen Kör skutan mot molnena opp Och vindarna gnissla i tågen, Till hvem sätter folket sitt hopp? Till styrman — ty honom förutan, Hur går det på stormande haf? Jo, finns ingen styrman på skutan, Så bär hela skrofvet i qväf.
Så folket till kungen bör sälta Sitt hopp emot stormarnas famn, Ty vill han det sanna och rätta, Han nog förer skeppet i hamn. Den satsen jag derför vill yrka I land som på stormande haf: Min kung kan jag älska och dyrka Och likväl ej vara en slaf.
(Blandar sig bland folkel.)
Tolfte scenen.
notarien (uppkommande). Genom en lycklig slump fick jag veta, att de gått hit upp i tornet, konvojerade af min lycklige rival, kammarjunkarn von Luften. Jag skyndade genast efter. En olycklig älskare skälfver minsann tillräckligt förut i knävecken utan att han behöfver beträda torntrapporna. — Att i en öm känslofull stund följa sin älskarinna till månen, går ganska lätt för sig, men att följa henne upp i ett torn — det är något helt annat det ■—■ på jorden spelar vanligtvis en älskare en ömklig roll — få se hur man kan ta sig ut så här högt upp i himlen. (Kröningsmarschen och ringning höras. Folket samlar sig förnämligast åt norra sidan.)
första person. Nu börjas processionen.
Källa: Project Runeberg ·