Sida 450
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
450
kröningsdagbn.
kristine. Pappa, det är visst ett missförstånd. vaktmästaren (lugnare). Är herrn inte grefve — då är herrn kanske inte tokig heller?
patron. Hvad vågar ni säga, min herre! Tror ni, fast ni är adelsman, att ni ostraffadt får förolämpa en ofrälse?
vaktmästaren. Adelsman! Jag adelsman? — Jag är så fan heller ■—- jag är vaktmästare i kammarrätten. alla (utom Kristine). Vaktmästare!
Tionde scenen.
DE FÖRRE. KAMMARJUNKAREN.
kammarjunkaren. Jag ber om förlåtelse, mitt herrskap — jag tänkte få tag i några stolar att sitta på, och derför dröjde jag så länge; men jag fick inte reda på tornväktarn.
patron. Det har behagat kammarjunkarn att spela komedi med oss. Har inte kammarjunkarn sagt, att vaktmästarn der var adelsman från Skåne, upprest lör riksda'ns skull och den argaste aristokrat?
vaktmästaren. Herr kammarjunkarn sad' ju för mej, att herrskapet der var en greflig familj, som kammarjunkarn var nära slägt med, att hela familjen var galen, emedan det var ett påbrå inom familjen?
patron. Herrn måste förklara sig öfver en så skamlös historia.
vaktmästaren. Ja, jag fordrar också förklaring af samma skäl.
kammarjunkaren. Förklara mig! — Förklara — ja, ingenting är lättare än det, om jag vore dernere — men här oppe — så orimligt högt oppe —
patron. Inga undflykter, min herre, men tyst — de lyssna på oss — låt oss gå på andra sidan. (Alla gå åt södra sidan, dragande kammarjunkarn med sig.)
Elfte scenen.
sjömannen. Här är rymligare farvatten, märker jag. (Ser nedåt.) Se, hvad Stockholm ligger präktigt der, liksom en ankarboj i Mälarns mynning, vid hvilken hela Skandinavien är förtöjdt — den ser fast ut — rycks inte opp så
Källa: Project Runeberg ·