Teaterstycken 2

402

1844 — 1845.

publiciteten.

Att noggrannt sköta om litteraturen? kritiken.

Jag skonar livarken menskan eller djuren.

publiciteten.

Att målarkonsten ge på pelsen bra?

kritiken.

Oui, mama 1

publiciteten.

Di är jag nöjd I

(Till publiken.)

Ni bör det vara äfven,

Jag vill gä på med foten och med näfven,

Och jag vill trotsa den, som säger här:

Att kärng jag är.

(Går in i sidorummet, dragande med sig Kritiken.)

Tolfte scenen.

STORKYRKOTORNET. KONSTEN.

storkyrkotornet. Fast man inte är mer än ett Storkyrkotorn, så kan man väl ha känslor som en annan menniska. Det var fan så kallt att så der stå på ett enda ställe utan att röra sig det minsta; derför beslöt jag ta mig litet motion. Jag har under hela julmarknaden stått och trängts med folket, som skulle uppför Trångsund att köpa julklappar, men här är mycket rymligare och trefligare. Nå, nå, jag känner till den här trakten förut, ända se'n jag var med och spelte en roll i Kröningsdagen. — Jag begriper inte hur mamsell kan gå så der tunnklädd midt i smällkalla vintern? Jag har på mig en paletå af murad sten, en nattmössa af koppar och en tjock urtafla till förklä'; och ändå skallra mina tänder, liksom kläppen i storklockan der nere.

konsten. Fläns högvördighet vet ju, att jag är Konsten här i landet, och den har minsann inte råd att lägga sig till någon bättre garderob.