Teaterstycken 2

402 1844 —

1845.

Ej krigets brand vi nödgats tända;

Allt har gått med pukor och trumpet, Med pukor och trumpet 1 För dig, vårt köns brukspatronessa, Jag böjer glad min hjessa; Ty du lät tredjedelen gå Och lät oss ändtligt hälften få.

Elfte scenen.

PUBLICITETEN. KRITIKEN.

publiciteten.

Jag, som nu vågar nalkas allmänheten, Är utan minsta krus Publiciteten, Och barnet, som på trissor kommer der,

Kritiken är. Jag är så rik på riksdagsprotokoller, Jag långa följetonger innehåller, Men gäller det att vara sträng och tvär,

Jag fattig är. Dock har jag lyckligt året genomtraskat Och jag är lika torr, fast sommarn slaskat, Men lofvar, om jag får prenumerant, Bli på min kant.

(Till Kritiken.)

Mitt barn, du måtte väl ej åka illa?

kritiken.

Men jag är mycket hungrig, mamma lilla I

publiciteten. Nog vet jag det, min lilla unge der,

Ätt tom du är; Meti lofvar du till nästa år att skrifva?

kritiken.

Ja, mamma, jag ska riktigt ryslig blifva.

publiciteten. Att med teatern göra dig besvär?

kritiken.

Oui, ma mèrel