Sida 496
Den gamle skådespelaren
Nu är jag gammal vorden. — Ingen minnes Den gamle konstnärn. — För de fribiljetter, Jag skänkt åt mæcenater, får jag kanske En fripollett till fattighusens soppor, Och af den purpur, jag som konung burit, Finns blott den qvar, som bäres af min näsa. Nog skulle som pére noble än jag duga Vid någon af teatrarne i Stockholm; Men fruktlöst är mitt hopp! Usch, gikten drager Till' grafvens portar trötta konstnärsbenen. Så tag mig, graf! På tragedin gör slut! Hos dig ej skådespelarn hvisslas ut.
(Ridån faller under sorglig musik.)
Källa: Project Runeberg ·