Sida 59
Engelbrekt och hans dalkarlar
FJERDE AKTEN.
59
Scenen förändras till elt rum i klostret med fond- och sido-döirar. Elt mindre bord på ena sidan och en tarflig säng på den andra. På bordet står en trearmad ljusstake. Ofvanför hänger ett krucifix.
Sjunde scenen.
INGEBORG (häftigt och försbiickl inkommande från fonden).
INGRID (följande henne).
Ingrid. Mitt barn, hvarför blef du sà skrämd? Ingeborg. Låt oss stänga dörren I (Skyndar till dörren och läser igen den med omsorg, hvarefter hon skyndar till Ingrid.)
ingrid (leder Ingeborg till en stol). Din oro förskräcker mig! (Böjer hennes hufvud mot sitt bröst.) Hvad har du väl att frukta på detta ställe?
Ingeborg. Jag vet det inte, men allt här förefaller mig så hemskt; allt som omger mig väcker min fruktan. Jag hörde att några tiggarmunkar anländt till klostret och skyndade ut för att ge dem almosor. När en af dem framräckte sin hand, såg jag fästet af ett svärd blixtra fram under kåpan.
ingrid. En synvilla, mitt barnl Du tog radbandet eller det heliga krucifixet för ett svärdfäste.
Ingeborg. Det är möjligt —- men — — ingrid. Fyra af din fars tappraste krigare ligga ju här i klostret att vaka för din säkerhet. Slå bort din fruktan och låt oss endast njuta det korta återseendets glädje 1
ingeborg. Ack, om jag fått följa dig och min far! Hvarför någonsin vara åtskilda!
ingrid (småleende). Den stackars dufvan, som rädes för ett svärdfäste, skulle dö vid stridens buller. En hustru måste följa sin man, och hon gör det af hela sitt hjerta, ty hon följer ju sitt hela lif, men i farans stund, Ingeborg, får ingen fruktan bo i hennes blick. En enda tår i hennes öga skulle försvaga hans mod. Om också bergen föllo öfver honom, så skall hon stå bredvid och le med honom. Men när han återvänder i spetsen för sina segrande kämpar — att då få falla till hans bröst och gråta ut af glädje att veta, att ingen lager skymmer bort hans kärlek, hvilken rik ersättning för hjertats oro! — Ja — med honom älskad och välsignad af
Källa: Project Runeberg ·