Sida 60
Engelbrekt och hans dalkarlar
60
ftNGKJ.BßEKT OCH HANS DALKARL AK.
verlden — med honom misskänd och förbannad 1 — Aili
— Det är lika skönt! — Lika lycksaligt!
Ingeborg (som derunder följt sin mors hänförelse). Och denna glädje, denna lycksalighet skola aldrig skänkas mig!
Ingrid. Ingeborg, en gång blir äfven du maka.
Ingeborg. Nej, aldrigl (Fattar sin moders hand och för henne näunare avanlscenen.) Ingen underrättelse om honom?
— Du tiger! — På hela denna tid ingenting om honom!
— — Han är död! — Ja! •— Du såg inte, du, när han gick bort, hur blek hans kind var, hur slocknande hans öga!
— Han lefver icke mer!
Ingrid. Abilgard lefver. Med några andra trogna tjenare följde han drottning Filippa till det aflägsna slott i Danmark, der hon ännu vistas, för alltid skild från sin gemål och hofvet. Men hvarför tänka mer på honom? —- Här i denna fridens boning har du ju Gud! En gång när kriget slutat, komma dina föräldrar, och förenade återvända vi till våra landsbygder.
Ingeborg. I dennä fridens boning har jag Gud!--
Det var ju så du sade? — O, du känner inte, du! — — Tyst. (För sin mor åt andra sidan.) Dessa tunga murar, kalla hjertan, brinnande rökelsekar — allt tecknar grafvens dysterhet, men icke lifvets högtid 1 Och när jag skall bedja här, fryser jag och förmår ej bedja mer. — Hur annorlunda der uppe bland våra fjell! Om somrarna — dessa doftande fält, dessa brusande forsar, dessa nätter, för hvilka Guds öga aldrig slöt sig; — om vintrarna — då hvarje stjerna var en engels blick och hvarje norrsken var en engels vinge, som fläktade beskyddande kring landet —• var det inte nog för att lära mig känna och tacka Gudi — O, för mig bort, långt härifrån! — Moder! — Gif mig igen min barndoms sköna dalar! (Kastar sig till modems bröst. — Klockan slår tolf slag.)
ingrid (tager ljuset från bordet). Låt oss gå till hvila, mitt stackars barn! — Vi få tillbringa natten i nästa rum, ty abbedissan sade mig, att det här skall inredas för begrafningen i morgon — låt oss gå.
Ingeborg. Ja, låt oss hvila! Vid din famn vill jag slumra in och der drömma mig det flydda åter. (De gå in i ena sidorummet, omslingrande hvarandra med sina armar. Del är mörkt 'i rummet.)
Källa: Project Runeberg ·