Sida 67
Engelbrekt och hans dalkarlar
FEMTK AKTKN.
67
drottningen. Nej, icke drottningen -— endast nunnan. — Längtande efter friden, mätt på lifvets oro, har jag inträdt inom dessa murar för att aldrig skiljas härifrån.---
Abilgard och I öfrige, som egnat mig er kärlek och trohet, hafven tack derför! Ej drottningen kan belöna er, men systern, hon vill bedja jemt för er, och himlen skall nog höra hennes böner! (Till Ingrid och Ingeborg, hvilkas händer hon fattar.) En lycklig stjerna tindrade öfver mitt första steg på klostertrappan — jag kom ju lagom till er räddning — till oskuldens och dygdens räddning! — Stråle denna stjerna alltid öfver mig, och mina kronors glans jag aldrig saknar! (.Faller pä knä.) Heliga Guds moder, jag prisar dig! (Alla utom soldaterna falla på knä, bedjande. Ridån faller.)
Femte akten.
Staden Stockholm. Stortorget. I fonden kyrkan och del befästade slottet.
Första scenen.
Svenska krigare, dels knektar, dels beväpnade dalkarlar, iiio i full marsch öfver teatern vid ridåns uppgång, förande hvarje tnippafdelning ett banér med tre kronor pä och sjungande samma marsch som slutar tredje akten.
ENGELBREKT. KARL KNUTSSON. ERIK PUKE. RIDDARE och SVENNER. KRIGSFOLK [alla inkomma efter marschens slut. Krigsfolket, med svenska hufvudbanéret, uti hvilket är insydd en jungfru Maria med barnet, grupperar sig både på sidorna och i bakgrunden).
knutsson. Den heliga jungfrun har gifvit oss framgång och seger. Stockholms stad är vår! (Pukor och trumpeter.)
Källa: Project Runeberg ·