Teaterstycken 2

68

1CNGKLBRKKT OCH HANS DALKARLAR.

engelbrekt. Men ännu innehafva danskarne slottet, och konung Eriks närvaro derstädes lifvar den talrika besättningens mod. Segern är långt ifrån vunnen så länge detta slott är i fiendens händer.

puke. Hastom åstad att storma det I knutsson. Den som skall lifva andras mod måste sjelf hafva mod. Från Danmark inlöpa gynnsamma underrättelser. Större delen af danska adeln har sammanrotat sig mot konungen, och hans egen gunstling, Bengt Podebusk, står i spetsen för det hela. — Den stolte dansken syftar sjelf åt kronan, ty konungablod flyter i hans ådror.

puke. Detta är då orsaken till hans flitiga brefvexling med dig, Karl Knutsson 1 — Den ena kungliga blodsdroppen sammanflyter i den andra 1

knutsson. Erik kan således svårligen återvända till Danmark.

puke. Så mycket kärare blir då Sverige för honom. Fort att storma slottet!

engelbrekt. Och hur låter det från Norge? knutsson. Tyst och stilla som vanligt. engelbrekt. Ur Sveriges och Danmarks blodiga slagfält skjuter upp Norges välstånd 1 Norge skall knappast behöfva draga svärdet ur skidan och ändå smaka stridens skönaste frukter.

puke. Karl Knutsson, hvad är meningen med de trettio valherrarnes sammanträde i Svartbrödraklostret strax efter stadens intagande? De hafva samlat sig under anförande af erkebiskopen, som blott är Knut Bosons blinda verktyg.

knutsson. Besynnerlig fråga af Erik Puke! — Det blef ju beslutet, att en riksföreståndare skulle väljas. En enda måste hafva högsta makten. Om flere händer gripa om svärdets fäste, förfelar svärdets egg sitt mål.

puke. Och hvem skall denna ende blifva? knutsson. Vi tre äro uppsatta på förslaget, och den af eder som väljes egnar jag mitt hjerta och min arm.

puke. Om jag, emot förmodan, blefve väld, lemnade jag genast makten åt Engelbrekt. Den som har räddat landet bör äfven styra det.

knutsson. Om du, Erik Puke, lemnade makten åt Engelbrekt, skulle jag beundra din klokhet. En stam, som svigtar hit och dit för vinden, kan icke bära någon tyngre krona.