Sida 74
Engelbrekt och hans dalkarlar
74
ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.
deruti att kunna få en krona och inte vilja bära den än att verkligen sjelf vara konung!
BosoN. Hvad är din afsigt?
Bengtsson. Att spränga denna ärelystnans sköldborg; att slita i stycken högmodet, som tronar derinne och ler åt kronans glans och folkens jubel. Hvarje ögonblick som försvinner obegagnadt är en ny klippa, som faller på mitt redan tryckta hufvud, och det ges stunder då jag fruktar att sjelf förtäras på det bål, jag rest åt en annan. (Böjer knä för Knut Boson.) Fader, din välsignelse!
BosoN (lägger sina händer på hans hufvud). I den heliga kyrkans namn meddelar jag dig dess välsignelse. Den heliga jungfrun upplyse din själ och styrke din arm, till kyrkans ära och fromma!
Bengtsson. Amen! (Uppresande sig.) Och nu — bort till mitt mål! Antingen blifve denna kåpa mitt eget bårtäcke, eller denna tiggarstaf ett hämdesvärdl (Störtar ut.)
boson (skådar efter honom). Flyg, vilda fågel, jag tvår mina händer! {Går ut. Trumhvirflar och trumpetstötar höras.)
Förändring till ett mm på Stockholms slott med fond- och sidodörr samt ett fönster på ena sidan närmast avantscenen. Under hela denna afdelning höres vapengny utifrån.
Femte scenen.
CECILIA. BENGT PODEBUSK (strax dereftei).
cecilia (från ena sidorummet). Han slumrar 1 Att kunna sofva under stridens buller, hur trött till kropp och själ du måtte vara, arme konung!
podebusk (inkommande häftigt från fonden). Cecilia!
Cecilia (hejdar honom). Gå inte för nära fönstret — kulor och pilar flyga derigenom.
podebusk. Hvar är kungen?
cecilia. Han sofver derinne.
podebusk. Är han ensam?
Cecilia. Ja — endast oroliga, förfärliga drömmar äro hans sällskap. Stundom spritter han upp ur sömnen med drottning Filippas namn på sina läppar. Då förmår jag inte längre vara inne hos honom. Hvarje ord han i yrseln
Källa: Project Runeberg ·