Sida 75
Engelbrekt och hans dalkarlar
FiSMTJS AKTEN.
75
talar tränger uddhvasst in i mitt hjerta, och jag lider mer än han!
podebusk. Qvinlig svaghet! Jag fick nyss bref från Köpenhamn. Mina anhängares antal ökas dagligen; men ett annat parti vill hafva hertig Bogislaus till Eriks efterträdare, och man tror till och med att Erik sjelf är för honom. Saken står på det yttersta. Kommer kungen tillbaka till Danmark, äro både du och jag förlorade; man börjar redan genomskåda mina planer. Med ett ord, kungen får aldrig återvända till I^öpenhamn!
cecilia. Jäg förstår dig inte; men ditt ansigte är vanstälda och dina ögon brinna som eld.
podebusk. Du sade, att kulor och pilar flyga genom fönstret derborta. Om man händelsevis ställer sig der — kan man lätt träffas deraf — hvad är naturligare? Kungen vill från detta fönster åskåda striden — (fattar Cecilias hand) från detta fönster, förstår du ? Ingenting ovanligt deri!
Cecilia. Du blir förfärlig! Hvarför skall kungen ställa sig vid detta fönster och utsätta sig för faran att —
podebusk. Om en timme är slottet intaget af svenskarne. På en vink af mig öppnas norra slottsporten, och de intränga derigenom.
cecilia. Och kungen?
podebusk. Jag och du begifva oss ombord på ett skepp, som väntar vid södra bergen, och der vi äro i säkerhet jemte vårt folk och de dj^rbarheter vi taga med oss. Allt är uppgjordt mellan Karl Knutsson och mig. Han har förstått mig och jag honom.
cecilia (med stigande ångest). Och kungen? podebusk. Kungen! (Leder Cecilia åt sidan.) Måste dö! cecilia. Heliga Guds moder, nu förstår jag dig! podebusk. I detta ögonblick återstår för mig allt eller intet, antingen hufvud med krona, eller kropp utan hufvud — tronen eller bilan!
cecilia. Har jag då inte för skimret af din krona offrat allt — allt! — Är inte mitt namn nog befläckadt? Förskona mig från fläckarna af blod!
podebusk. Hvilka fläckar? Förstår du inte? (Pekar på sidodörren.) Der inne död! Här vid detta fönster liggande! Hvad har då verlden att anklaga oss för? Vet du inte, att hvad som är ett brott bland massorna dernere ofta blir en dygd hos oss, adlad af nödvändigheten? Ja, mycket som
Källa: Project Runeberg ·