Sida 86
1846 och 1946
86
1840 OCH 1946.
Första akten.
Ett mindre rum hos Bautastenius med fond- och sidodörrar samt prydt med diverse antika bilder och urnor. Mellersta delen af fonden betäckes af ett blått förhänge.
Första scenen.
ADELMARK. HILDUR.
adelmark. Ja, Hildur, våra förhoppningar försvinna allt mer och mer. När jag hos din far anhöll om din hand och förklarade, att icke blott min, utan äfven hans enda barns lycka berodde deraf, räckte han mig till svar ett gipshufvud med sönderslagen näsa och ville jag skulle medgifva, att det var tusen år gammalt.
hildur. Och du?
adelmark. Jag kunde inte styrka honom i ett vurmeri, som slutligen skall göra honom galen. Jag sade honom derför helt öppet, att någon bedragare lurat på honom den der bysten liksom mycket annat.
Hildur. Hur oförsigtigt!
adelmarji. Jag kan inte med tålamod åse, hur hela verlden drifver gyckel med honom. Inte längre se'n än i går köpte han ju af en äfventyrare för ganska högt pris den der klumpiga stenbilden (går till fonden och drager åt sidan förhänget, så att man ser en grof stenbild) tror fullt och fast, att den blifvit förd till Sverige af högtsalig Odin, och påstår, att den der figuren, som någon stenhuggare i Stockholm helt säkert har på sitt samvete, bestämdt lemnar vittnesbörd om asarnes kultur i skön konst. Han har fått i si^t hufvud, att en vikingaborg fordom stått på denna tomt, och derför liknar nu hela den vackra trädgården en sandgrop, hvari dagligen en mängd arbetare gräfva efter gamla fynd och minnesmärken. Hela våningen är förvandlad till
Källa: Project Runeberg ·