Sida 92
1846 och 1946
92
1846 OCH 1(146.
Tredje scenen.
o. BAUTASTENi us (bärande i ena handen el t gammalt gips-hufvud ulan näsa och i den andra en gammal kruka med ett öra samt på hufvudet en trefot af jern). Hvem skulle väl tro, att jag, som nu gàr här så anspråkslös och enkel, likväl i detta ögonblick bär i min famn och på mitt hufvud flera århundraden! — (Ställer gipshufvudet på det ena bordel och krukan på det andra, hvarefter han återvänder till det förra bordet och stannar dervid.) Detta gipshufvud, som jag gräft upp ur min trädgård, är bestämdt tusen år gammalt och säkerligen hitkommet med de första kristna lärarne, ty inte är det en vanlig kritskalle, det ser man nog. Stor skada, att näsan ska vara borta, ty om ett mästerstycke tillhör den grekiska eller romerska antiken, dertill kan man endast döma efter näsan. Jag måste derför ha rätt på näsan, om jag också skall gräfva mig ned till jordens medelpunkt. (Går till andra bordet.) En dråplig kruka! Den är bestämdt sina tolf hundra år, ty krukor med två öron tillhöra senare tider. — I den mån den fysiska styrkan aftagit, har man nödgats göra krukor med två öron för att kunna lyfta dem med två händer, men våra kraftfulla förfäder behöfde det inte, ty för dem var det en småsak att på rak arm kunna lyfta den allra största kyrka. Jag vet ingenting så vördnads-värdt som gamla krukor. Bestämdt har någon hjeltes aska hvilat deruti. —- Det måtte ha varit en mycket stor hjelte, ty krukan är ovanligt tilltagen. (Går och stannar midt på teatern.) Denna trefot jag har på mitt hufvud har bestämdt stått i något gammalt afgudatempel. Hvad jag är lycklig! Hela hedendomens mörker hvilar på mitt hufvud! — (Lyfter trefoten af sitt hufvud och ställer den ifrån sig.) Mina djupa forkningar krönas af den högsta framgång. Mina antiqvitets-samlingar äro de största och märkvärdigaste i Stockholm, i Sverige, ja, i hela verlden! Jag blir bestämdt en odödlig man.
Sång.
Mel. af J. AV. Söderman.
Jag skulle le åt guld Och verldens rariteter,
Källa: Project Runeberg ·