Sida 177
6. Fönsterrutan
MID80MMAKDAGEW.
177
»Ni förmår då sofva|» yttrade denne, efter att en stund med djupt vemod i sitt ansigte hafva beskådat den förskräckliga figur han hade under sina ögon.
»Hvarför skulle jag inte förmå sofva?» hördes en hes stämma; »man har ju sörjt för all möjlig beqvämlighet... man har bundit ihop mina armar och ben, förmodligen för att jag inte skulle kasta mig ur sängen och göra mig illa, stackars liten!... Nu kommer man säkert och bjuder mig på en kopp kaffe med en liten knorr uti... skulle inte skada, för ruskigt är det... fan till midsommar det häri» rilnaden. Vi
Källa: Project Runeberg ·