Sida 186
6. Fönsterrutan
186
MIDSOMMARDAGEN.
Det knackade i detsamma pà dörren. Baronen gick och öppnade den. Inspektor Stenman visade sig, fastande på sin husbonde en frågande blick.
»Allt är i ordning, Stenman?»
»Ja, hans nàdl... Kärran är framkörd och väntar pà strandvägen dernere.»
»Godtl... Skynda dig då, och när allt är uträttadt, underrätta mig derom... jag är i kandidatens rum, och du kan söka mig der.»
Stenman steg in i rummet, och baronen aflägsnade sig med långsamma steg, grubblande pà den besynnerliga varning han nyss erhållit.
Timmen var förliden, då en p^rvagn slamrade firam öfver stora landsvägen och tog af ner på Himmelstas väg. I första sätet satt en mindre, smal herre, med en uniformsmössa på hufvudet af det slag, som kronolänsmännen vanligtvis bruka, samt försilfrade knappar i rocken. I andra sätet bakom honom sutto tvänne karlar af allmogen. Pà bottnen af vagnen lågo fotblack, handklofvar, kedjor och annat tillbehör, som gällt slamrade till vid hvarje stöt vagnen gjorde mot den nygrusade herrgårdsvägen.
Vagnen höll vid en grind, och en af karlarne steg ur för att öppna den, då från motsatt håll en kärra, med tvänne personer uti, körde fram mot grinden. Länsmannen igenkände uti den ene af dem inspektor Stenmans yngste son. Den andre var en medelålders, ljuslätt herre, klädd på ett elegant och smakfullt sätt, men med ett grön flor för ögonen, för att skydda dem för dammet.
Länsmannen och hans båda handtlangare blottade sina hufvuden och helsade mycket artigt, hvilken helsning med samma artighet besvarades af de båda i kärran.
»Hur står till på herrgården?» frågade länsmannen inspektörens son.
»Åhjo, efter omständigheterna, herr kronobefallnings-man,» svarade denne.
»Det var ju fan till händelse!» sade den förre; »jag kom hem förrän jag ämnat och fick höra hvad som pas-
Källa: Project Runeberg ·