Sida 549
6. Fönsterrutan
omfamningar.
549
Stålarm lade derunder pistolen på bordet framför baronen, tog sedan den andra och började ladda den. Svärdfålt svarade ej ett enda ord.
»Svärdfålt!» fortfor Stålarm; »du var en narr när du glömde, att till egennyttan äfven hör att försvara ett aktadt namn och att vårda den kårs anseende, till hvilken du hörde ... Du kan ej mera tjena vid regementet... bryt af din klinga och kasta bitarne deraf i en skrottunna. . . sälj sedan din uniform i något klädstånd... Se der, nu har jag laddat den andra pistolen.»
Stålarm lade dervid den andra pistolen på bordet. Baronen teg fortfarande och stirrade vildt framför sig. Stålarm steg upp och gick några hvarf öfver sängkammargolfvet. Slutligen nalkades han ånyo bordet och lade sin ena arm om baronens hals.
»Det fanns en tid,» sadfe han med en ton af rörelse, »då du var ansedd för en god, tjenstvillig kamrat... du har gjort mig många tjenster och jag tackar dig derför, fast jag nog, när tid blir, får betala mina skulder till ditt sterb-hus, och det är billigt, det, fast det nog kommer att stå hårdt... men så fattig jag är, Svärdfält, skulle jag, så sannt Gud lefver, vilja vara dig skyldig tio gånger så mycket" till, om jag endast kunde utsäga och försvara dessa ord: Svärd-falt var ingen skurk, Svärdfält var en bra soldat och kunde icke vara en äreförgäten usling I ... Farväl 1... För sista gången farväl! ... Låt mig, innan jag lemnar detta olyckliga hus, bli öfvertygad derom, att, om du också icke lefvat som en man af ära, du åtminstone dött som en man af mod I... Gud förlåte dig, beklagansvärde broder!»
Stålarm omfamnade honom länge och innerligt, hvarefter han lemnade sängkammaren. Utkommen i förmaket, stannade han en stund, lyssnande vid den dorr han nyss tillslutit. Derefter steg han långsamt ut i salen, der han mötte fröken Amanda. Hennes ansigte var marmorhvitt, hennes ögon svullna af tårar. Hon räckte stillatigande handen åt sin broders kamrat och kände umgängesvän.
»Min fröken,» sade Stålarm, »det behöfves nu alla edra älskvärda egenskaper och hela den välförtjenta, ända till afguderi drifna hyllning, hvarmed ni omgifves af alla, för ätt kunna utplåna den svarta fläck, som nu beskuggar ert ädla hus.»
Källa: Project Runeberg ·