Brev från fronterna : Tyska, franska och engelska soldatbrev

av mitraljöserna, som tyskarna hade gömt i ruinerna av en gammal fabrik och som sände över oss ett regn av projektiler. Vi måste dra oss tillbaka. Vi ledo stora förluster, men jag kan trösta mig med, att vi åstadkommo ofantliga luckor i kaiser’ns elittrupper.

Och kolonialsoldaten, som var sårad av tre kulor — därav en i låret, som han haft det modet att ta ut själv med sin kniv — fortfor:

»Om de hållit upprop i det preussiska gardet den där kvällen vid Charleroi, skulle det allt ha felats åtskilliga!»

Och nu till några karlar vid infanteriregementet n: o X. De vänta otåligt här i Chartres på, att de skrubbsår, de nästan alla ha i benen, skola läkas tillräckligt för att de skola kunna återta sin plats i fronten.

Icke heller de kunna berätta annat än små episoder från den förfärliga drabbningen. De ha fått det intrycket — liksom så många andra alltsedan fientligheternas början — att preussarna skjuta illa och för lågt.

»För resten,» säga de, »då vi uppträda i spridd ordning, iaktta vi det försiktighetsmåttet att skydda bröstet med ränseln. Den minskar betydligt kulornas förmåga att skada.»

Alla erkänna, att om tyskarna illa betjäna sig av sina gevär, förstå de i stället konsten att sköta sina kulsprutor klokt och praktiskt. Men kulsprutorna äro lätta att göra otjänstbara, och 75-kanonen behöver bara två minuter för att slå dem med vanmakt.»