Brev från fronterna : Tyska, franska och engelska soldatbrev

det var antagligen på ett avstånd av icke fullt 800 meter framför oss, blixtrade omkring kl. 5 plötsligt ett skott från en fientlig befästning. I nästa ögonblick pep en granat rätt genom vårt kompani. Ett ögonblicks förvåning följde, därpå kastade sig alla i omedveten självbevarelsedrift ned på marken och blevo liggande dödstysta. Redan höjde sig några huvuden för att övertyga sig om skottets verkan, då en andra blixt och ett brak, ännu ett brak och granaten ryker mitt ibland oss. De första äro träffade. Vi gå nu 20 steg åt höger, visserligen i jämförelsevis god ordning, om också fort, och lägga oss ned i avvaktande ställning. Men även här slå granaterna ned, så att vi åter måste till höger, in i en rovåker, varifrån vi för ett närliggande kompanis skull icke kunna komma vidare, och här måste vi ligga platta på magen och i fyra timmar hålla ut i elden till dess det äntligen lyckas vårt präktiga artilleri att fördriva fienden. Vi skola alltid komma ihåg denna varma frukost. Vi hade 24 sårade på dessa fyra timmar, under det att vi under loppet av de föregående dagarna blott hade sex, av vilka allt som allt fyra redan ha dött.

Mot middagen hade engelsmännen under stora förluster dragit sig tillbaka och vi togo genast upp förföljandet. Man kan knappast tro allt vad som ligger i vägen. Alla engelsmännens tornistrar undersökas noga. Vi leva gott på marmelader och dylikt om dagarna. Halva natten marscheras framåt, och därpå kämpas utan uppehåll — man