Sida 45
II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
ägt rum med gränstrupperna, men ingenting att tala om. På måndagen sågo vi också den förste fångne fransmannen. Röda byxor! Stackars krake! Så han såg ut, inte ett helt plagg på kroppen, lappad och snörpt. Vi voro ännu fördjupade i samtal om honom, då det från förposterna kom några rapporter, som förberedde oss på, att det snart skulle bli strid. På eftermiddagen började kalabaliken. Gosse, det var en dans! Elddopet... Buss på fienden! Vi slogos tappert, vår general alltid i spetsen, och vi efter.
Kulor och kartescher susade fram över oss, många stöpo för dem, men framåt, framåt var lösen. Vi vacklade och veko ej och trängde fram med full kraft. Varje kula från oss var nog en träff. Striden gick i höga vågor. Våra »fältgråa» gingo manhaftigt på. Allt längre trängde vi fram. Vi träffade redan på franska sårade och döda soldater, det höjde vårt mod.
Den vänstra franska flygeln vek, och därmed var det färdigt, fransmännen kunde nu inte längre hålla stånd, utan flydde. Vi ha erövrat väldigt mycket, en fana, maskingevär och väl över ett halvt tusen fångar. Du skulle ha sett, hur rödbyxorna sedan rusade därifrån i den vildaste flykt. Då var det ännu en gång vårt kavalleri, som skötte drevet bra. Det var vår första seger ; vacker var den, men många offer har den kostat. Här ha vi fullständigt fördrivit fransmännen från tysk mark. Liksom de första fångarnas sågo också de andras uniformer förskräckliga ut.
»Hunger, hunger!» ropade de fångna och bådo
Källa: Project Runeberg ·