Sida 44
II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
Elddopet vid Lagarde.
Tisdags afton. Bakom svart-vit-röda gränspålar. Vid landsvägen till Nancy ligga vi nu och jag skriver detta brev liggande vid lägerelden.
Min käre bror!
Först och främst hurra! för vårt första kulregn. Elddopet ha vi mottagit, mycket förr än vi trodde. För tio dagar sedan träffades vi ännu vid stambordet, och nu — ja, hör på. Jag kom lyckligt och väl fram till mitt regemente. I Elsass-Lothringen fingo vi ett gott, äkta tyskt mottagande. Franska namn och skyltar äro överallt som bortblåsta av stormen. Alla jubla och ropa: »Till Paris! Till Paris!» I onsdags morse kom jag, vi fingo genast våra uniformer, och redan mycket tidigt på torsdagen bar det av. Det började med kolossal hänförelse. Folket sov inte, det följde oss på morgonen ett långt stycke utanför staden. Ack, vår marsch gick bara alldeles för långsamt. »Fort mot fienden!» var allas innerligaste önskan — och hur hastigt gick den inte i fullbordan! Under vägen hörde vi talas om Liéges fall, det var ett glädjebudskap. »Deutschland, Deutschland iiber alles,» det var vårt svar. På söndagen kommo vi fram till närheten av Lagarde och stötte här på våra trupper, som vi skulle förstärka. På måndagen var ännu allt lugnt, och ingen tänkte, att en häftig strid skulle flamma upp här redan om några timmar. En och annan liten skärmytsling hade redan
Källa: Project Runeberg ·